Idag blev det rätt läskigt.

Jag hade samlat ihop ekollon som jag tänkte ta hjälp av syskonen att bära hem. När jag var på väg för att hämta dem, så stannade jag plötsligt till och stod kvar som förstenad. En bit framför mig på marken står en stor svartvit katt och tittar på mig. Jag ville springa därifrån, men det var som om mina ben inte ville lyda, jag kom ingenstans.

Katten tittade stint på mig, men jag kunde inte röra mig ur fläcken. Kanske var det det som blev min räddning, för efter en stund så vände sig katten bort och gick åt ett annat håll.

Själv var jag jätterädd och skakde i hela kroppen. Det tog en stund innan jag samlat ihop mig så pass så att jag kunde springa hem.

Men jag vägrade att gå tillbaka med syskonen och hämta ekollonen, åtminstone idag. För tänk om katten var kvar där någonstans och lurade på oss.......

Idag kom det små snöflingor nedsinglande från himlen. Jag fick jättebråttom ut och ville genast och skidor och pulka. Men alltför snart tog snöandet slut så det blev knappt vitt på marken. Snöflingorna smälte nästan lika fort som de landade på marken.

Jag hade ju velat att den hade legat kvar lite, men mor sa bara "Det kommer mer snö, var så säker på det du".

Idag när jag gav mig ut för att hjälpa mor med lite höstbestyr så tog jag ju den enklaste vägen, en av människor upptrampad stig.

Plötsligt hörde jag tunga steg samt lätta tassar komma mot mig. Det var en av de där människorna som kom gående visade det sig strax därpå. Jag skyndade fort ut i det långa gräset för att gömma mig, och jag hoppades att jag inte upptäckts. 

Jodå jag har jag träffat på sådana några gånger, men nu måste jag skynda mig till mor. 

Idag har det regnat massor hela natten, och även under dagen har det fortsatt regna. Så tråkigt väder det är då.

Framemot kvällskvisten trodde jag det hade regnat klart, så far och jag gjorde sällskap för att göra klart lite saker som det brådskade lite med.

men när vi hjälpts åt ett tag så kommer dte ännu mer regn och vi blir rätt blöta innan vi hinner söka skydd under några stora blad.

Det bara fortsatte att regna så far bestämde att vi gjorde klart så mycket som möjligt innan det blev alltför sent. Det är bättre att man blir blöt tillsammans och det går fortare att göra det som måste göras, än att en får slita ensammen och bli jättevåt och kanske sjuk sedan.

Sedan följdes vi åt hem och där bjöds det på varm tallsoppa och barkbröd. Det smakade jättegott.

Idag hade vi en del att göra, för idag begav vi oss till en Äppelträdgård inte alltför långt från vår grotta. Här hade det en gång legat ett jättegammalt torp, men nu fanns bara Äppelträden och plommonträden kvar.

Den har blvit en av våra favoritträdgårdar vad gäller Äpplen och Plommon. Det är ju synnerligen dumt att låta så underbart goda äpplen förfaras bara för att ingen plockar dem. Men äpplen är rätt stora jämfört med oss småtroll, så det tar ett tag att samla ihop dem alla. Sedan fick vi be far att ta med sig vagnen för att frakta äpplen till ett av våra vinterförråd som inte ligger alltför långt från äppelträdgården. Det är rätt praktiskt att ha ett förråd där, för vi vet ju att varje år kommer det äpplen och plommon på de här träden i den här övergivna torpar trädgården.

Idag hade jag bestämt mig för att gå til an av våra sjöar för att fånga mig lite fisk och ta med hem till mor. Ena av min äldre bröder ville också följa med så vi gjorde sällskap.

Vi följde vattendraget som går förbi vår grotta ända fram till den sjö som det rinner ut i.

Väl framme satte vi oss en bra bit från varandra för att inte störa fisken som kunde finnas där. Jag satte mig så nära kanten jag vågade utan att riskera att falla ner i vattnet. För se simma det är inte en av mina favoritsysselsättningar. Visst kan jag plaska iland om jag måste, men jag är glad om jag slipper. Dessutom tycker jag att vattnet är rätt kallt nu så dte inbjuder inte till ett dopp precis.

Efter ett tag hade min bror fått napp och fångat ett par fiskar, så då bestämde vi oss för att bege oss hemåt.

Plötsligt hörde vi knastrande steg en bit bort och båda vände sig om. Då såg vi några människor som var ute med sina hundar, och de var på väg åt vårt håll !

Min bror försvann fort som sjutton in i ett ihåligt träd, men jag som var en bit framför honom kunde inte springa tillbaka för att gömma mig där jag med. Istället såg jag mig snabbt omkring för att hitta ett bra gömställe.

Jag såg en stor lövhög, och den valde jag att gömma mig i. Förhoppningsvis skulle inte hundarna börja böka i den, och inte människorna heller hoppades jag. För när hundar är i närheten då kanske inte en lövhög är dte allra bästa stället att gömma sig på, men jag hade inget annat val, så den fick duga.

Strax därpå kom en av hundarna väldigt nära min lövhög med sin nos, och jag blundade och hann tänka "Nu äter den upp mig".

Men hunden försvann sedan åt ett annat håll och kvar var jag, levande, i lövhögen.

Jag stannade kvar tills jag knappt hörde stegen av människorna längre. Då först vågade jag försiktigt titta upp !

Min äldre bror hade redan lämnat sitt träd och kom nu fram till mig och sa :

"Jag trodde nästan att hunden skulle få syn på dig, men vi hade tur idag både du och jag". "Nu tycker jag vi skyndar oss hem med fisken".

Naturligtvis höll jag med. Det var skönt att ha en storebror med sig vid ett sådant tillfälle. Han kändes så trygg och jag lugnade mig rätt snart och glada fortsatte vi hemåt med fisken.

Mor blev jätteglad över den extra maten, men hon tyckte allt att det var ett läskigt äventyr vi varit med om.

Idag gick jag och lillsyrran till ett ödetorp för att samla in lite plommon.

I det här torpet hade det en gång bott människor, men nu var det övergivet.

Men kvar fanns det både äppelträd, plommonträd, vinbärsbuskar, hallonbuskar och körsbärsträd.

Så vi brukar gå hit några gånger varje år för att samla in lite extra mat till vintern. Men även under sensommaren så går vi hit då och då för att äta lite av de bär som växer upp och mognar då, och ta med oss hem förstås också.

det var rätt sent när vi kom fram, så jag skyndade mig att samla ihop lite plommon för att ta med mig hem.

Lillsyrran hade också hittat några som var i bra skick.

Vi hade lånat med oss fars vagn så att vi inte skulle behövar bära allt. För då blev det så många vändor vi måste gå. Med vagnen så gick det allt lite fortare.

Av plommonen gör sedan mor en massa goda saker som vi sedan äter under vintern och tidig vår.