Javisst, nu har jag träffat tomten jag med. Han var stor och bullrig och hade en massa gråvitt skägg. Hans festdräkt var röd, men idag hade han bara "vardagskläder" på sig. Tomten är jättegammal. Han berättade att han fyller 150 år nästa år.

Jag frågade lite om hur tomten kunde veta vilka barn som varit snälla, och vilka som varit stygga.

Till svar fick jag att alla barn är snälla innerst inne, men inte alla vågar visa det och därför försöker de få lite uppmärksamhet på annat sätt, t ex genom att bråka. Men innerst inne är alla snälla, inget barn är elakt.

Alla barn får julklappar, inget blir utan.

Jag frågade också lite om hans renar.

Jovisst har han renar svarade han på min fråga, och de är mycket speciella allihopa. Vad som kan kännas jobbigt, berättade tomten vidare, det är att renarna inte blir lika gamla som tomten. Därför måste tomten vissa år lämna över en rens slädposition till en ny och yngre ren. Men det är livets gång, alla blir inte jättegamla. De nya renarna döps alltid efter den de efterträder.

Jultomten berättade också lite om hur man delar ut julklappar i olika länder.

I en del länder läggs julklapparna under granen på julaftonsnatten, t ex i Danmark och Finland, i vissa familjer även i Sverige.

I USA och många andra länder så delas julklapparna ut på Juldagen, och lämnas för det mesta under granen. Men ibland kan mindre paket stoppas i en julstrumpa eller en sko.

I en del andra länder som t ex Holland, Tyskland och Belgien delas julklappar ut den 5 eller 6 december istället, och då är det inte Jultomten som delar ut julklapparna utan en figur vid namn S:t Nikolaus, som dock bär snarlika kläder som jultomten här i Sverige.

Sedan satt vi och småpratade över en tallrik mycket god Julgröt som lagats efter ett speciellt recept, och lite varm glögg.

Innan jag skulle gå frågade jultomten om jag hade någon önskan så här inför Julen, även fast vi troll inte firar jul på samma sätt som människorna.

Svaret hade jag funderat på länge, och nu kändes det så självklart.

Vad jag önskade mig, jo att alla barn i alla länder skulle få uppleva julglädje och julefrid.

I natt har jag sovit i trollskogen. Jag hade hittat en skön plats under en gran där det var både torrt och varmt. Jag hade bäddat med lite ljung och mossa, så det blev varmt och mjukt.

Jag vaknade vid ett par tillfällen, och fick då en känsla av att jag var iakttagen. Jag kan ju ha drömt också, jag vet faktiskt inte riktigt säkert.

Så småningom kom gryningen och jag var klarvaken tidigt.

Idag skulle jag bege mig av längre in i trollskogen. Men först åt jag lite frukost.

Den första jag mötte var en vätte som fräste åt mig att flytta på mig. Jag hade aldrig träffat en sådan förut, så jag blev alldeles paff. Men när den första förvåningen hade lagt sig, då frågade jag vad han gjorde här ute i skogen,

för vad jag hört berättas så levde vättar ofta under hus som människorna bodde i, och här fanns det väl knappast några hus ?

Han svarade lite vresigt att han hade varit ute för att söka efter borst från ett vildsvin. Vättens gamla borste till husbondens häst hade blivit så utsliten och nu kunde inte vätten göra hästen så välborstad som han ville.

Innan jag hann fråga något mer, så var han borta. Kvar stod jag och funderade.

Efter en stund fortsatte jag genom trollskogen.

Så småningom kokm jag fram till en bäck, och på något sätt måste jag ta mig över den. Ännu hade inte isen lagt sig på den, för annars hade det ju varit enkelt att ta sig över. Så jag satte mig att fundera en stund.

I min fantasi kunde jag gissa hur det såg ut här på sommaren, då näcken troligen satt här någonstans och spelade på sin fiol. Jag antog att Näcken liksom hade gått i ide nu under vintern, precis som björnar gör på vintern. För nu syntes han då inte till.

Jag sökte med blicken på det som fanns runtomkring. Min blick stannade på en barkbit som var rätt stor, och jag fick en idé om att prova att göra en barkbåt av den och ta mig över bäcken med den.

När jag kom fram till barkbiten såg jag att den redan var färdig att ta sig över med, och bredvid den låg en lång kvist som kunde användas som en åra så jag kunde staka mig fram genom vattnet. Perfekt tyckte jag.

Jag kom över bäcken utan större problem, och fortsatte promenaden på den andra sidan av bäcken.

Nu kändes det nästan ännu tydligare att jag var iakttagen, och jag såg mig omkring, men kunde inte se någon, och fortsatte gå. men känslan släppte inte.

Plötsligt tyckte jag mig ana en rörelse strax till vänster om mig och vände blicken ditåt. Jag hann få en skymt av en människoliknande kvinna som försvann lika fort som hon kom.

Flera gånger i ögonvrån tyckte jag mig se henne. Men aldrig så länge att jag kunde få mig en bild av henne.

Jag fortsatte gå och kom så småningom genom den stora skogen. Nu blev det enklare att gå för jag hade kommit fram på en rätt så tydligt upptrampad stig.

Idag gjorde lillsyrran och jag en utflykt till vårt gammelträd.

Nu var det var mycket längesedan som jag var vid gammelträdet, så det var spännande att bege sig dit igen. Eftersom lillsyrran aldrig varit där, så fick hon göra mig sällskap idag.

Gammelträdet är flera hundra år gammal, far tror att det är minst 400 år gammalt. För många år sedan trodde trollen att gammelträdet hade magiska krafter och att de var som starkast när det är fullmåne som ikväll. Gammelträdet var för många gammeltroll en mycket speciell plats. Här lämnade gammeltrollen gåvor till trädet och skogen.

Jag tror nog att Gammelträdet är väldigt speciellt. För det är så gammalt. Det är så tyst och lugnt här och det känns som om man fylls av en inre ro när man besöker Gammelträdet. J

 ag tror på att Gammelträdet har en viss magisk kraft fortfarande, så  jag lämnade jag några ekollon vid trädets ingång, lillsyrran gjorde likadant. Sedan utforskade vi trädet lite nyfiket.

Gammelträdet är väldigt ihåligt och det är väldigt stort !

Lillsyrran blev mäkta imponerad av HUR stort det var !