Idag var det dags för nya äventyr. Vi hade blivit bjudna till en fest hos Stortrollet. Far och jag gav oss iväg långt innan solen stigit upp. 

Så småningom kom vi fram till en stor flod med bara en väg över, och den sägs vara förtrollat av bäckaälvorna, släkt med bäckahästen, som ni kanske känner till.

Älvor gillar inte troll något vidare, och just den här lilla biten tillhör älvornas land.

En del troll som ville passera över bäcken förvandlade sig själva till Älvor, för de trodde att de inte skulle märkas då. Det sägs ju att vi troll är rätt bullriga, och den delen finns kvar även om vi skulle förvandla oss.

Älvor är ju som ni kanske vet, väldigt tysta av sig och upptäcker direkt ett troll , eller något annat väsen, som försöker vara en Älva.

Jag smög mig sakta och försiktigt över det frusna gräset som knastrade lite under mina fötter.

Sedan fortsatte vi utmed den förtrollade floden och kom till den bro som leder över floden.

Här gällde det att inte se ner i vattnet utan bara lugnt passera över bron. På andra sidan skulle vi sedan vara trygga i trollens land igen. Far hade gått här många gånger, men inte jag. Därför gick far först.

När det var min tur tog jag sakta ett steg ut på bron, inget ljud hördes. Sedan tog jag ett steg till, det knarrade lite på bron, men inte så farligt. Dock kändes det som om vattnet liksom lockade på mig, men jag höll blicken riktad framåt på far och tänkte istället på vad skoj jag skulle ha när jag kom fram.

Sedan fortsatte jag resterande bit över den. Allt gick bra.

Framemot kvällen så var vi framme och festen kunde börja.