Nu har vi ett fint och inte allrför tjockt snötäcke här hos oss. Det har varit minusgrader i några dagar och det är vackert när snön ligger på marken. Det var dags att plocka fram skidorna nu tyckte jag, så därför blev jag blöt om fötterna. Jag råkade nämligen trampa i en snö- och istäckt vattenpöl när jag var på väg till det förråd där vi förvarar dem. Isen höll inte för mig, så jag blev lite blöt om fossingarna.

Nu ska jag ta och leta fram mina skidor så får jag se vart de finns någonstans. Med tanke på att vi är rätt många i min trollfamilj så är det många par skidor och pulkor som letas igenom.

För många hundra år sedan fanns det

ett stort Troll som bodde i mina barndomstrakter.
Det fanns många berättelser om honom.
En av dem kommer jag särskilt ihåg.
Den berättade nämligen min far för mig när jag var liten.
Och jag minns hur fascinerat jag lyssnade till berättelsen.

Trollet och Sockenborna

När kyrkan i en närbelägen socken en gång byggdes

så fanns det inte så många hus i socknen,

men alla var överrens om att där skulle finnas en kyrka.
När kyrkan sedan byggts så blev där fler och fler
hus och gårdar som byggdes runtom.

Här bodde också ett Troll.
Han hade varit van vid att ha sina marker ifred
och blev mycket arg då det kom så mycket människor.

Han försökte skrämma bort de som bodde i socknen.
Han stal deras boskap och försökte fånga
deras giftasvuxna döttrar.

Till slut blev byborna så trötta på honom
att de beslöt sig för att gå i gemensam trupp
och försöka driva bort trollet. Men de lyckades inget vidare.
Till sist en natt så stängde de igen ingången till Trollets berg
med ett stort klippblock som de funnit uppe på berget.

Trollet blev mycket förargat då han inte

lyckades ta sig ut, och vrålade så berget skakade.
Ibland hördes det i hela socknen hur Trollet vrålade.
Men Trollet förblev instängt.
Till sist tystnade Trollet, och man trodde att han dött.

Nedanför det här berget byggdes det så en väg.
När det plötsligt en dag hördes ett förskräckligt vrålande
blev byborna mycket förskräckta.
De förstod att Trollet levde och trodde
att Trollet nu sluppit ut, för hela berget skakade
och stora klippblock for omkring.

Den natten gick man för att kontrollera ingången och
försäkra sig om hur det egentligen låg till.
Klippblocket låg kvar men hade flyttats lite åt sidan.
Dock var inte öppningen tillräckligt stor
för att ett Troll skulle kunna komma ut, trodde man.
Men överraskningen blev stor när det upptäcktes
att Trollet faktiskt hade sluppit ut.

Ännu en gång försökte man driva bort trollet
men lyckades inget vidare.
Det klippblock som hållit Trollet instängt så länge
hade nu av Trollet slängts upp ovanpå berget,
och kunde nu skymtas från vägen nedanför.

En dag var en bondes yngsta men giftasvuxna dotter försvunnen,
och man trodde att trollet hade tagit henne som hämnd.
När man så ännu en gång i samlad tropp
begav sig till Trollets berg, möttes de av den försvunna dottern.
Då hon fick höra vart de var på väg,
sa hon att hon frivilligt gått till trollet för att
försöka komma till en förlikning.

Resultatet blev att Trollet bad att få gifta sig
med bondens vackra dotter och i gengäld lovade Trollet
att lämna byborna ifred.

Bonden, som absolut inte ville
gifta bort sin dotter med ett Troll,
lovade i alla fall att fundera på saken,
om Trollet lovade att låta honom i lugn och ro få
några dagar på sig att tänka.
Så blev det.

När trollet så efter några dagar
frågade bonden om han bestämt sig,
svarade bonden att det hade han inte riktigt ännu.
Men snart så skulle han nog komma till ett beslut,
om han bara kunde få någon vecka till på sig.

Efter en vecka kom trollet på nytt
och frågade om bonden bestämt sig,
och fick återigen till svar att "Nej inte riktigt ännu."
"Kunde han få lite mer tid på sig ?"
Och visst kunde han det.

Så fortsatte det i månad efter månad.

Efter ett par år började Trollets tålamod tryta,
och han sa till bonden att om han inte fick ett svar snart
så skulle han bryta överenskommelsen att

lämna bonden och de övriga sockenborna ifred.
Varpå bonden svarade :
"Ja, i så fall kommer du aldrig att få gifta dig med min dotter.
 Vill du gifta dig med henne så låter du mig nu fundera i lugn och ro.
 När jag bestämt mig kommer jag till dig."

Trollet blev då orolig och beslöt sig för att stå ut ett tag till.
Han slutade att gå och fråga bonden och gjorde
som bonden sagt till honom, han väntade
och lät sockenborna vara ifred.

Men ofta kan man från vägen, som då byggdes för längesedan,
se hur trollet har varit ut och flyttat på klippblocket uppe på berget
som för att kasta det mot bondens gård i ilska,
men ångrat sig och låtit det bli liggande kvar.

Ibland ligger klippblocket så nära bergets kant
att man tror att det ska ramla ner när som helst.
Och ibland så långt in att den inte syns från vägen.
Och Trollet väntar tålmodigt.
Men vem vet vad som händer den dag
då Trollet får veta att bonden lurat honom..........

Idag kom det verkligen en massa snö här hos oss. Det blåste nästan storm, så det kändes som om en blåste iväg en bit.

Det har kommit närapå 1 dm snö just nu, och mer är på väg tydligen.

Ut i snön det skulle jag ju självklart, och en skön skidtur blev det också.

Far och jag spände på oss skidorna och åkte iväg en sväng. Det var jätteskönt. Med oss hade vi mors hembakade grovbröd med härligt pålägg och en stor termos med choklad !

Idag beger vi oss iväg hem igen.

Vi startar rätt sent i eftermiddag så vi kan färdas i mörkret, då är vi nog hemma fram på morgonkvisten i morgon.

Det väntas snö har vi kännt. Frågan är om den kommer ikväll eller i morgon. Vi vill ju helst inte pulsa i alltför djup snö så vi får skynda oss lite.

Snart började vi närma oss hemma. Det kändes skönt.

Solen skiner idag och det är underbart väder.

Jag och Lillsyrran skulle hjälpa mor med ett ärende, så vi tog en liten promenad till lite nya områden. Den promenaden blev rätt läskig. 

Först fick vi nästan kasta oss handlöst ner i ett dike för det kom en moped åkandes i full fart förbi oss.

Den som körde såg mig nog inte men hade vi inte kastat oss ner i ett dike, då hade vi dels fått en hel massa vattenpölsvatten över oss, vilket inte kändes så lockande, och dessutom riskerat att bli upptäckta.

Som tur var så råkade diket inte vara varken djupt eller vattenfyllt, endast lite vatten på bottnen av det. Så särskilt blöta blev vi inte.

När vi så efter en stund kravlar oss upp ur diket, så hade vi bara gått en liten bit till innan det bara blev till att gömma sig igen. En bit bort så kommer det nämligen en människa med två stora hundar.

Vi såg oss snabbt omkring, vart skulle vi gömma oss den här gången ?

Jag hittade ett litet hål en bit bort som vi satte kurs mot och sedan försiktigt kröp ner i. Dessvärre var det väldigt djupt hål, så jag fick stanna på en liten kant och där var tvungen att hålla mig jättestilla så jag inte trampade fel och ramlade ner till bottnen av hålet.

Samtidigt hörde jag hur hundarna kom springande i en väldig fart, jag förstod då att människan släppt dem lösa. Syrran som var en bit bort och hade gömt sig under en grästuva, för hon hade inte hunnit med mig ner i hålet jag hittat. Dessutom hade det nog inte funnits plats för oss båda, utan att vi ramlat ner.

Strax därpå så såg jag två nosar komma ner i hålet, och mitt hjärta slog jättehårt. Jag var jätterädd.

Jag blev räddad av att människan kallade in sina hundar.

En lång stund efteråt stannade jag kvar i hålet.

När det verkade tyst och lugnt igen, då vågade jag mig upp. Då hade syrran redan hunnit fram till hålet jag gömt mig i, och gav mig lite hjälp upp.

Lättade över att vi hade klarat oss, skyndade vi vidare, men jag tror nog vi båda var lite uppskärrade, så vi bestämde oss för att bege oss av hemåt. Vi fick förklara för mor när vi kom hem.

Idag skiner solen och det är underbart väder.

Jag tog en lite promenad till vårt nyponsnår. Här hade jag varit förut, men det var ett tag sedan nu.

Jag vet också att det finns nyponsnåret här brukar ha jättefina nypon, så dem kanske jag kan passa på att ta med hem. Nypon kan man aldrig få för mycket av. I alla fall inte vår familj.