Idag gjorde lillsyrran och jag en utflykt till vårt gammelträd.

Nu var det var mycket längesedan som jag var vid gammelträdet, så det var spännande att bege sig dit igen. Eftersom lillsyrran aldrig varit där, så fick hon göra mig sällskap idag.

Gammelträdet är flera hundra år gammal, far tror att det är minst 400 år gammalt. För många år sedan trodde trollen att gammelträdet hade magiska krafter och att de var som starkast när det är fullmåne som ikväll. Gammelträdet var för många gammeltroll en mycket speciell plats. Här lämnade gammeltrollen gåvor till trädet och skogen.

Jag tror nog att Gammelträdet är väldigt speciellt. För det är så gammalt. Det är så tyst och lugnt här och det känns som om man fylls av en inre ro när man besöker Gammelträdet. J

 ag tror på att Gammelträdet har en viss magisk kraft fortfarande, så  jag lämnade jag några ekollon vid trädets ingång, lillsyrran gjorde likadant. Sedan utforskade vi trädet lite nyfiket.

Gammelträdet är väldigt ihåligt och det är väldigt stort !

Lillsyrran blev mäkta imponerad av HUR stort det var !

Idag var det alldeles vitt på marken när jag kikade ut på morgonen. Det hade snöat under natten och nu låg allt under ett tunnt vitt täcke.

Själv tycker jag mycket om vintern. Det blir ljusare, och man kan ha mycket skoj i snön, även som ett litet troll.

En bit från vår grotta går det ett vattendrag.

Där finns det en del fisk, och alla är inte jättestora. Idag gjorde jag och en av mina bröder en tur dit för att se om vi kunde få någon fisk, för det skulle vara gott tyckte vi båda två. Tyvärr verkade det inte finnas någon som ville nappa just nu, för trots våra idoga försöka att fånga en fisk, så fick vi ingen.

Vi gick förbi ett nyponsnår på vägen hem, så vi passade på att plocka lite nypon. Vi hittade också lite lingon att ta med hem, så vi kom inte helt tomhänta hem i alla fall.

Men visst hade det varit gott med fisk.

Jo ni det blev det allt idag.

Solen sken och det var en jättehärlig höstdag. Jag visste att det fanns en härlig skog i närheten av en sjö inte så långt bort, så jag tog med mig syrran, fiskepöet och ordentliga skor. Lite matsäck stoppade mor ner i min lilla ryggsäck också. Efter några timmars promenad var vi framme. Jag testade att fiska, men tröttnade rätt snart då det inte nappade ett dugg. Antar att det var för fint väder. Istället började vi leka bergsklättrare jag och syrran. Det blev både mer spännande och roligare.

Idag blev det en promenad i blåbärsskogen. Eftersom far skulle bege sig till vinterförrådet laga några småhål som blivit, så fick några av oss i syskonskaran i uppdrag att följa med mor för att leta lite mer vintermat. Medan de andra stannade hemma och tog hand om de yngsta syskonen. Mor sa att vi fick gärna leta efter blåbär, lingon eller svamp.

Så vi tog med oss våra korgar och gjorde sällskap ut i skogen. Det var härligt väder och solen värmde skönt.

Vi hittade lite kvarblivna blåbär och några åt vi upp, men de flesta plockade vi ner i korgarna.

Vartefter vi kom djupare in i skogen så fann vi också lite svamp att plocka. Mor är duktig på att skilja ätbara svampar från oätliga. De giftigaste svamparna dem har vi barn redan lärt oss vilka de är. Så dem plockar vi inte ens av misstag.

Men sedan finns det ju bra och mindre bra, men fullt ätbara svampar.

Vilka vi skulle ta med oss, det lät vi mor bestämma. De största svamparna lämnade vi kvar, för de blir för tunga att bära med sig. Men de mindre och allra yngsta svamparna dem tog vi med oss.

När korgarna var fulla då begav vi oss av hemåt igen.

Idag var det dags att checka av lite extra, om det kanske fanns något lämpligt och bra ställe med mat som vi kanske missat. Det blev mitt uppdrag att i sällskap med lillsyrran ge mig ut och se mig omkring lite grand. Jag hittade inte så mycket, men lite nypon och så något som vi kallar trollblad.

De här bladen är jättegoda att göra te av. Jodå vi dricker sådant också.

På sommaren bär de här små buskarna frukt, och de är rätt små röda bär som heter smultron som växer bland bladen. Det finns gott om dem i våra skogar !

Smultron är söta och jättegoda. Ja du har säkert smakat sådana du med.

En del barn har jag sett som trär dem på ett grässtrå som de sedan stolt och glatt bär med sig.

Det finns också något som heter jordgubbar som ser likadana ut, men de växer endast på trädgårdar eller stora odlade fält, och de är mycket större än smultron, men de är också omtyckta.

För oss är Jordgubbar en delikatess, som vi inte slösar med, då de för oss småtroll är rätt svåra att få tag i. Om sommarnätterna, när vi skulle kunna plocka dem, då är det så ljust ute, och då kan det hända att vi blir upptäckta av människorna. Och jag tror inte det är så populärt.

Men ibland har vi lyckats plocka några, och dem sparar vi. 

De äts njutningsfullt då de serveras. Dock blir det bara vid riktigt speciella tillfällen som de serveras.